Svenska kyrkan och frikyrkosamfunden

 

Kista väljs ur begravningsbyråns sortiment. Händerna läggs knäppta eller sammanlagda på bröstet. Härefter kan de anhöriga se den döde om de så önskar. Jordbegravning och kremation görs idag i nästan lika stor utsträckning. Begravningsceremonin sker i kyrka, kapell eller i frikyrka. I begravningsgudstjänsten ingår överlåtelse och begravningsbön. Psalmer och sånger förekommer enligt önskemål från de anhöriga. Begravningsgudstjänsten är offentlig. Vid kremering lämnas stoftet kvar i kyrkan eller kapellet. Avsked görs vid kistan i kyrkan. Askurnan gravsätts efter överenskommelse med de anhöriga. Vid jordning av aska i minneslund får inte närstående och anhöriga närvara. Vid jordbegravning bärs kistan till graven. Här lyser officianten frid över graven. Begravningsplats är i regeln på den lokala allmänna kyrkogården.

Katolsk begravning

Vanligt förekommande kista används. Kors och radband lägges också här i den dödes hand. Vissa katoliker önskar ha "lite de parade", som innebär att den döde skall ligga i ett tillgängligt visningsrum eller kapell. Med en kvist som doppats i vigvatten i en skål, brukar då de besökande bestänka den döde. Det symboliserar dopets vatten och påminner om uppståndelsen. Kapell på gravplatsen, egen kyrka eller annat samfunds kyrka används vid begravningsceremonier.
De olika momenten i begravningsceremonin är:
- kistan står i kyrkan när besökarna kommer
- Bibelläsning, bönen Fader vår och sång
- Välsignelse av kistan med vigvatten och rökelse
- Efter begravningsceremonin bärs kistan ut med huvudändan före

Islamsk begravning
Den döde sveps i vitt tyg, materialet måste vara bomull. Den döde placeras liggande på den högra sidan med armarna korslagda i kistan, varefter bön förrättas. Enbart jordbegravning förekommer. Ingen utsmyckning av kistan förekommer. Kistan ska vara enkel. Endast män får följa en död till graven. Begravningsceremonin inleds med gemensam bön. Kvinnorna får besöka graven senare. Undantag finns dock. Kistan sänks i graven, som skall vara grävd så att den dödes ansikte är vänt mot Mecka. Hur begravning skall ske är noggrant reglerat inom Islam och bland många muslimer finns starka önskemål om egna begravningsplatser.


Judendom
Efter att den döde somnat in lägger man denne tillrätta med armarna efter sidorna. Armar och händer får inte ligga i kors. Vanligen läses här en bön. Den judiske begravningsföreningens representanter (Chevrá kadischá) sveper den döde genom tvagning och iklädnad av en enkel vit svepning, Tachrichim. En omålad träkista utan utsmyckning används för den döde. Träplugg används vid sammansättningen för att markera kistans enkelhet. Den döde får ej lämnas ensam i rummet där han/hon förvaras. Traditionellt är jordbegravning vanligast, men undantag förekommer. Begravning sker inte på sabbaten eller den första dagen av judisk helg. Man delar upp begravningsceremonin i två avdelningar, då en äger rum i gravkapellet och en vid graven, förutsatt att gravkapell finns. Nådebönen El Malé Rachamim framföres, varefter den Helige skrift (GT) läses. Bön avslutar ceremonin. Då gravplatsen betraktas som helg mark för judiska trosbekännare är deras primära önskemål att få bli begrav på judisk gravplats.


Hinduism
Den döde ska under tvättning vara vänd mot öster, och under ceremonin läser en brahmin valda delar ur Bhagavad-gita. Den som utför tvättningen bör vara av samma kön som den döde. Därefter vill man att någon i familjer klär den döde i en svepning av vit bomull. Därefter täcks den döde av en "chadder", ett bomullstyg dekorerat med Guds namn. under svepningsakten läser en brahmineller annan ur Bhagavad-gita. Så fort som möjligt ska stoftet kremeras, helst inom 24 timmar. Annonsering om dödsfallet förekommer endast om det varit en särskilt betydande person.


Buddhism
Efter dödsfallet förrättar någon religiös företrädare eller nära vän en andakt för den döde. Möjlighet för anhöriga att besöka den döde före begravningen ges. Vanliga lekmän tvättas ich sveps på svenskt sätt. För munkar och nunnor gäller särskilda regler för tvagning och svepning. Vanligast är kremering, men jordbegravning förekommer också. Kapell utan kristna symboler eller annan lokal används. Kistan kan prydas med buddhistiska symboler av papp, med tanke på kremeringen. Begravningsceremonin sker så snart som möjligt efter dödsfallet (kan skilja sig i olika traditioner och seder) och anpassas efter varje enskilt fall. Tal och buddhistisk recitation framförs av religiösa företrädare. Rökelse och ljus tänds på altaret, som kan smyckas med blommor, och buddhistiska symboler. Önskemål om att askan efter den döde sprids i naturen förekommer, och detta kan ske i minneslund.


Konfessionslös begravning - borgerlig begravning
Borgerlig begravning kan vi erbjuda er som inte vill ha en religiös anknytning till begravningen. Utifrån Era önskemål anordnar vi en begravning, dock inom ramen för begravningslagens bestämmelser. En borgerlig begravning kan innehålla olika musikaliska inslag, uppläsning av dikt och tal eller avsked i form av en tyst minut. Ett enkelt avskedstagande vid graven, eller vid nedsättning av askurnan vid kremering. Begravningsförrättare kan Ni anlita genom oss. Det kan också vara en anhörig eller nära vän. Förrättningen (själva begravningen) hålls vanligtvis vid kapell på begravningsplatsen eller i någon offentlig samlingslokal. Blommor skickas till begravningslokalen. Vi vill göra vad vi kan för att tillgodose de dödes och Era önskemål, att utforma akten till ett värdigt avskedstagande.